min existens är en av dina händers ristade linjer
vågornas ljus finns i dina ögon
öppna mitt bröst
för ditt ljus
svep in med trötta vatten
och låt mig känna
den nåd som bara
någon som vandrar ensam
i din handflata
kan känna
ta mig ur bokens rader
och forma min evighet
med lera
lika förgänglig som
vingslag i tystnaden
kan du lyfta mina ögonfransar
och låta dem smeka dig
du är ljus på ljus
när du vänder dina ögon mot mig
lyser du upp mina gömda
skrymslen
jag är inte mer än ett frö
knappt en stavelse i din bok
ändå ser du på mig
med ljus på ljus
och låter mig känna den nåd
den ensamme känner
då han vandrar
i din hand