I en omformad variant av den sprudlande världen som satt som klistrad inom
Satt som klistrad framför
Ovan
Som för att helt plötsligt ställa sig upp allvetande om åtminstone det ena
För utanför satt de blottade barnen i ring
Kringdansande bland salta droppar
Runt himmelshöga träd i stundande förundran över det att inte våga