jag föredrar att färdas
mellan vägarna
och låta dödens arm
förfölja mig

genom skogar och
över fält
tumlar jag
och faller ned i
din strupe
där ljuv musik uppstår
jag föder pärlor och de dansar
i mina händer
leker kull mellan fingertopparna
och knogarnas benbitar
jag studerar dem närmare och ser
att deras dans är
den berusade kvinnans höfter
och den druckne mannens gång
jag ler

utan omväxling förföljs jag av tiden
och dammet växer
på mina axlar
utan hans armar
skulle jag befria en fjäril
och sända den hemåt
likt en vildballong
som lämnat sin resenär
åt sitt öde
kanske tanken och tiden samarbetar
mina reflektioner
vilar i de visas munnar
jag kan se dem tuggas och
malas sönder mellan tändernas
vidöppna ytor
skrovliga som månens
ansikte

jag känner avund mot solen
som varje morgon stiger
och färdas
från öst till väst
vad jag önskar min kropp den resan!

utan rörelse förstenas
min tunga
och jag blir uppslukad
av tidens plikter
bara i resandets tomrum
finner jag vilan
och jag önskar att jag alltid
fick vara på väg
till något
och från något

tiden
har stannat
utanför min dörr
jag ber...