En parodi, ett spel iklädda masker. Där i strålkastarljuset.
Sociala koder och oskrivna regler. Allt så väl inövat.
Ridån faller, lamporna släcks och vad är kvar.
En lättad suck, det gick vägen. Ingen märkte nått.
Händer som darrar, ben som knappt bär. En utmattad kropp.
Ingen hörde hur själens skrik ekar. I tomheten livet lämnade efter sig.
Där någonstan bakom en ridå, ensam i ett sammanhang.
Spela vidare men min ork är slut.