Förunderligt det är

men det finns
en liten reaktor inom mig
Det är en osannolik makapär
som skapar energi
utifrån
kärlek
förälskelse
och passion

kryddat med
tillit
trygghet
och inspiration

oavsett i övrigt
rådande situation

Nu är det äntligen vår
men energireserven
är alarmerande låg

och någonstans
inom mig det känns
som om det jag egentligen vet
blott bara är intet annat än båg

Söker fånga ljusglimtarna
tillvaron likväl bjuder på
i det omslutande mörker
som skrämmer mig så
nu som då

Än så länge lyckas det
rätt så väl
trots allt

Undrar blott bara
hur länge till
jag orkar
även om jag vill

Det börjar bli lite kallt
och frostigt inom
det mig som är jag

Drömmer tyst
om en värmande morgondag
om att bli kysst
av den dig
som är ämnad för mig

Önskar mig intet mer än så
här och nu

allt det andra som hör därtill
vet jag att vi kommer att få
när jag och du
väl hittat varandra
och blivit det vi

som tillsammans
fångar det perfekta ögonblicket
och inte någonsin
låter det passera förbi

©Peter Stjerngrim