Trots tusen kilometer kan jag höra hur längtan tränger igenom
alla barriärer som kan tänkas finnas.
Jag ville skriva till dig hur den mörkaste tiden på året plötsligt
blev den ljusaste och hur skarven mellan nu och då etsas samman till en enda tidsresa.

Kan jag få skriva till dig som en enkel och avklädd poet.
Visa just det där som jag aldrig förmått avslöja och låta dig simma i mina vener.
Du livnär varje cell i min kropp som är fullständigt beroende av dina fingrars fumliga berörande och berusande fingersteg från nackhår till fötter.

Vill skriva att stunden är syndens och härlighetens absoluta näste.
Jag vill känna dina bröst tryckt mot min rygg och dina armar och händer som vandrar mellan navel och mun.

Finna njutningen i det enkla och harmonin i ljuset som förmedlas av stundens enda sekund.

Vill skriva till din själ att vi kan trotsa naturlagarna och bli ett under några minuter. Vill måla bilden som etsar sig fast i din blick, hur simpelt det blir att bara finna euforin med händernas hjälp.

Kommer att skriva att den ljusa tiden snart är här och de tårar vi spillt har bara varit resan hit. Känna hur kraften accelererar genom våra skuldror och exploderar ut i gemensam förklaring.

Arket är vitt med en dröm att jag formar alla ord till dig som kommer att förändra allt.
Där svärtan äts upp av sanningen,
där tanken förvandlas till verklighet
och drömmen till en skulptur vi kan ta på.

Vi är ju snart där,
så ge inte upp, kasta inte in handduken
och läs varenda stavelse med den vetskap
att allt kommer att inträffa,
allt kommer att ske

så länge vi tror på det.