kylan talar till dig
fäster på ditt hjärta
en bit sandpapper
med en nertecknad bekännelse

maskrosfrön drömmer
i vintermörkret
små vita fallskärmar
dalar långsamt i ögonvrån

någon trampar
på skymningens orgel
vinden rör sig i piporna
allt kan du ännu se

***

det stiger musik
ur vinterns mörker
sonetter drar i dig

ett långsamt fugato
gräver ner sig
i den isiga gatan

det oväntade rödljuset
fyller ditt tonspråk
med varmt blod

det harmlösa byter färg
rödljuset exploderar
vinden gör uppror

världens frusna yta
får ett eget språk
i en gränslös tematik

akutens parkering
är en smärtsam stråke
över ett sår

du lyfter på luren
och sjunger ditt slut
i en sista fuga

***

jag tänker mig dagarna
som ett löfte
om en tillfällig närhet
varm hud i beröring
ett tänt ljus
en doft några måsar
skrikande mot mörkret
tröga vågor
i blyfärgat vatten
vindar utan orsak
några ord en vimpel
en riktning
i en koral mot kvällen
några barn som leker
utanför kyrkogården
med sina lysande lyktor
en hand ett andetag
ett överfullt hjärta
sedan inget mer