Tårarna rann nerför hennes kinder
utan insyn från omvärlden
lät hon alla känslor flöda fritt
inte mycket av glädje existerade
den hemska ångesten tryckte på
nedstämdheten ägde hennes själ
livet kändes tungt att andas
så plötsligt ringer telefon
hon skyndar sig inte för att svara
men signalerna slutar aldrig
hon harklar upp sig
lyfter på luren och säger hallå
hon känner igen rösten
som frågar hur hon mår
hon svarar tillbaks: bara bra!




mare