käre du

säga vad man vill
men någon kartläsare är du inte

du såg aldrig
ens det uppenbara
som stod skrivet i ögonen

inte åt vilket håll kroppen
vände sig

inte ens
att hunden log

du såg aldrig
hur tulpanernas halsar växte
eller att någon inte ville
samma sak

du kunde inte läsa
gässens väg över skogen
eller hägerns grå nyanser

inte ens den enkla vägen
fann du
trots doften av kvinna
på en spikrak väg

men
vad bryr sig renarna om det

du såg dem aldrig
stigarna
över mjuka bröst

men du är förlåten
av mig

men inte
av hunden