Hon ler
vinterhavet i brudklänning
pressar hägringar
mot varann

och ändå
med hästens manen
svallvågor
vita yrsel emellan

Hon ler
bärnsten -
dager över byn
båtryggar med fenspår
klapprande mot sand -
stenen Minogame
vida skal

Hon ler
iklädd tyg från måneåker
på samma slätter stjärnorna
är hennes fiskar

Polstjärnan
med en lång svans
växer ut ur sjögräs
där just   Jordens Gudinna
öppnar sin brudklänning
och tar emot mig
in i sig