Och då XX trodde att hon hade givit upp, att han äntligen skulle få ge efter så eggade hon och eggade igen och han skrek och det var himlen som öppnade sig och de föll utan botten. Och hon tog ord i sin mun, ord som syster och bror, ord som gjorde det farligt. Fräck var hon, den ormen. I blicken, men i rörelsen också. De var överallt de två. På honom, på varandra. Och han fullgjorde sin plikt och de skrek och de bad. Han sjöng Ave Maria och han sjöng för dem alla.