Ytan är spänd och ovan finns bara luft
som inte går att andas,

ljuset är fabricerat och vyerna målade i gråskala,
så liten möjlighet att hitta lycka att slumpen hånler i bakgrunden.

Det räcker med att du ger mig en enda sekund,
så ska jag visa att det var värt att löpa på taggtråd.

Har inte förstått skillnaden mellan ljus och gryning
men tror naivt att vi kan mötas vid skymning och
bara få små tidslameller med varandra och finna
den mening vi sökt sedan vi föddes.

Älskar att veta att du drömde om mig under några få moment
fast du aldrig lämnade din zon av trygghet.

Ge mig bara fem sekunder och jag ska få dig att älska som aldrig förr.
Ge mig bara fem minuter så ska jag bevisa att världen får plats i våra händer.

Det behöver inte finnas för att kunna existera
det känns i luften och vibrerar mellan mörker och ljus.

Vi är inte tiden, inte heller gravitationen men vi är livet
i just den stunden som alltid etsas fast i våra grundlagar.