Spelmannen stämde sin fiol
och började klappa takten
Tonerna gled över ängsviol
som lystrande neg till akten

De bjöd upp till fiolens dans
bland blåklockor och timotej
Till månljusets nattliga glans
sa pigan skrattande ja till Frej

Som lyfte henne i sin famn
och viskade låt mig få föra
Dig till främmande hamn
ty du vet vad vi båda vill göra

Älska bortom ljus och natt
såväl genom rum som tid
Du är mina drömmars skatt
blott din närvaro skänker frid


Fiolen satte sig sakta till ro
på en bädd av morgondagg
I tystnad ville man ändå tro
att ingen valt att hala flagg