föroreningen slåss i samtid
för att nå skillnaden mellan
smärta och njutning

det är poetiskt att se hur livet
ändrar riktning trots försök att styra
åt ett annat håll

vi är bifigurer men också sanningsägare
som subjektivt innehåller den framtid
som anländer uteslutande om vårt hjärta slår
eller inte

det är bara konsekvensen som skiljer sig
och summan av alla reaktioner
men morgondagen är alltid på samma frekvens
oavsett hur fort vi springer