vet vad som hände
och hur mitt hjärta plötsligen stannade

så försvunnen i en värld som hatade
och buren med kors genom våtdränkt tundra

har aldrig funnit vägen tillbaka
men hittat mening i det som andra kallar slut

ville vara din hjälte
han som kunde vända det onda till det goda
ville vara din utjämnare
som röjde undan alla hinder

men var din största fiende
din själskrossare och ditt brustna hjärta

kunde ha vänt allt med några beslut
men kunde bara se min egen spegelbild

istället ligger jag med mörkret
och flyttar ensamhetens klossar mellan varandra

jag som hyllade min egendom
som prisade min uppenbarelse
blev en kluven atom bland bortglömda fossiler

kanske räddningen finns
om du någon gång lyckas vara större än vad jag
någonsin hoppades jag kunde vara
kanske flykten finner sin mening när
du visar att vi alla i slutänden är människor
och inget annat.