ur likgiltighet är hon kommen
från apatins mäktiga underland
så funderande och välkommen
som surrar sig fast med band

vaknat med din kropp vid min sida
älskat att titta på dina konturer
vill inte väcka för att börja strida
då det gör oss till andra figurer

vill bara minnas hur det var
vill bara känna en sekund av ro
för denna stund är så dyrbar
denna känsla är min luftbro

kan njuta av ditt huvud så stilla
din kropp så inbjudande skön
att förstå att vi vill varandra så illa
är hatets förbannade borsbön

vi ska inte kunna leva ihop
ändå ligger vi bredvid varandra
trots allt skriande och rop
kan vi inga andra klandra

vi är fast i vårt ekorrhjul
med ledsamheter och skuld
hoppets stjärna lyser i vestibul
att allt så småningom blir guld