och varför jag inte dog
är nog hjärtats förtjänst att fortsätta pumpa
trots att blodet fryst i mina vener
trots att kroppen upphörde att finnas

att jag inte får förnimma doft
smaka på din mun
eller vandra upp med mina fingrar
längs din nakna ryggrad
är ältandets förbannade upprepningar

skulle ha varit begraven,
förmultnad och hade svarta maskrosor funnits
så skulle de ha växt ovan min jord
och bara växa om natten

alla jävla minnen jag måste bära med mig
utan att kunna förverkliga några av dem
alla stunder som vi klädde av varandra
för att kunna njuta tills livet stod stilla
och inget annat än nuet fanns

jag var mitt allt
ett eget Universum där
jag gav liv åt nya världar
och makten över tid och rum
fanns när våra kroppar möttes
och förde liv in i varandra

kunde överleva skadeskjuten
såg ljuset trots att de öppna såren vräkte ut blod
kände hoppet i hopplösheten när timglasets sand
förångades av stiltje och likgiltighet

för jag fanns i varandra
för varandra,

när dörren slog igen
mörklade alla stigar hem
och förändrade en redan skriven framtid

så skulle jag dött

och varför jag inte dog

är för att du är lycklig idag.