Du stirrade alltid på träden
när vi körde hem
med fransk hissmusik
från 40-talet i högtalarna
Man såg aldrig ditt ansikte
när du skrattade med oss

Men skuggan av röken
mot sätet framför dig
var en viskning om en tomhet
och ungdomens önskan
efter någonting mer

Jag hade gömt dina tankar
i en liten ask under min kudde
och kände hur de dansade
i mitt hår när jag låtsades sova
där de sjöng om trygghet
och en skönhet på ett språk
jag aldrig hört när jag varit vaken

Jag blev aldrig vuxen det året
vi hade alla andats tvivel
men ni hade blivit vackra
jag hade blivit en förlorare
och jag var villig att bli blind
för att få känna
på det som fanns
om nätterna

En skylt som sa
4 km hem
467 km någon annanstans
Och jag tänkte för mig själv att
"Om du bara fortsätter att köra
så är jag redo nu"