En gammal varg dansar
under bergets skugga
en långsam, sorglig vals.
Ett, två, tre...ett, två, tre...

Men plötsligt står han stilla.
Ett rop som sakta växt i honom
bryter fram.

Det är ensamljudet,
det låter så från varg.
Och även inuti en människa
finns samma ljud,
ensamhetens läte.