Himlen är blå

du ligger på ett moln

din blick vilar på jorden

ett befriande avstånd tänker du

och njuter av tystnaden, stillheten och att vila

i ingenting

tomt, tyst och nära evigheten

så kommer hon

Hon är jord

hennes tankar är planeter

som snurrar

kring sin egen längtan att förstå

dig

hon har rötter i jorden

du vattnar henne med strålar

de är ett regn

hon badar i

hon andas i glädjen över kraften

att våga

så hon växer

tar din hand och lämnar sin jordkropp

Ditt ljus smälter samman med hennes jord

I universum

föds en ny stjärna