Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En ny dag

ännu en dag
blott gårdagen död
ännu ett slag
och ett rop på nöd

vill finna mening
vill kunna må gott
för som en försening
är mitt sinne blott

ännu en dag
likt all min dåtid
som gör mig svag
en ständig strid

vill finna det ljuva
det som får mig hoppas
vill i hoppet ruva
och aldrig stoppas

men ännu en dag
då jag hör samma visa
önskan att vara glad
och mig själv prisa

vill finna harmonin
känns inte ens vag
är kvar i periferin
väntan på en ny dag




Bunden vers (Rim) av Max Poisé
Läst 239 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2016-03-16 11:14



Bookmark and Share

  ResenärGenomLivet VIP
Du sätter fingret på det som jag tror många känner...en ny dag när man slipper att höra om allt hemskt som händer och att man bara kan njuta av livet...
2016-03-22

  DominiQueen
Vackert skildrat.

Känner igen, ja det handlar om som Du säger att sig själv prisa (och älska) och att skapa sig sin bästa dag och helst detta i ett evigt flödande nu.
Livet ska egentligen om rätt känns fridfullt, glatt och lätt, som hos harmoniska opräglade barn... Men vi präglas, såras, det bildas tunga ok med bagage på våra axlar, vi sjunker ihop tappar luft, och så slås vi av insikten: vi längtar efter något annat..

Kanske inbillar vi oss att någon förlösare utifrån, en guru, en romantisk kärlek ska komma och förlösa oss...
?
Hur mycket längtar vi inte alla efter den där allomfattande kärleken när vi inte vet var den andre börjar eller slutar? Men hur kunna älska på djupet med hjärtat full av förväntningar på något yttre? Det är ju ofta som vår inre kärna försöker bryta genom larmet och skriar:
- SE MIG!!!
Vad finns för att se då? Jo en massa oförlösta potentialer, själens medfödda gudomliga skönhet och så alla dessa sår..
Är det sunt att gå in i en relation då? Som sårig?
Kanske om alla vågar vara prestigelöst nakna, det kanske inte är så att en blind leder en blind. Kanske blir bådas ledsyn genom något slags kärlekens mirakel till klarsyn?

Vad vet jag arma trasiga romantiska själsresande grubblande livsmysteriDetektiv. Allt jag vet är när jag skapar endast då är jag lycklig, ja t.o.m i extas och i ett tidlöst tillstånd av skapande eufori, som nu fast jag är lite stressad och vill så mycket mer blev jag hög av att svara på Din dikt, för Du skrev den från hjärtat, och hjärtats språk är det enda jag förstår...

Då kanske Du också mår bäst då Du skapar? Skapa Dig nu en helt magisk och underbar dag.

LoveBlessings DominiQue
2016-03-16
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé