Stirrar blint och förstår ingenting
anklagan hänger i luften och brytpunkten
är singulariskt riktad mot orättvisans fingerade verklighet

vad du vet är lika ointressant som den subjektiva sanningens lagbok

det finns inget generellt svart eller vitt, bara en individuell sanningsägare
som tror att det går att projicera sanning till massans övertygande

du är redan förloraren om du tar ett steg in i det okända med vetskap vad som väntar bakom varje hörn,

vi känner bara inom oss,
men vi vet aldrig
mer än det vårt eget sinne säger till oss

och är det sanning?

Hell no!