Minst ettusen tysta bråk senare
Tänk om det ändå vore skrik, hot och smällande i dörrar
Pallar inte den bittra tystnaden
Men det är väl så konflikträdda, sociala fobiker
Löser sina meningsskiljaktigheter

Önskar du bara tog dina pinaler och stack
Lämnade mig bottenlöst ensam
Åt att filosofiera över om jag någonsin
Kan fixa ett konstruktivt förhållande
Och låta det hålla utan att sticka hål på bubblan

Det man inte pratar om finns inte
Försök att ignorera mögel
Det sprider sig tills hela huset är obrukbart
Och människorna i det sjuka
Försöker att ignorera dig
Det går inget vidare

Jag dras mig skoningslöst till mina likar
De som inte älskar sig själva
Instängda och ängsliga
Det är inte så att det direkt stör mig
Jag är medveten om att mina chanser till hållbara relationer
Dog dem åren jag levde under mobbingens lag

Sårade djur överger flocken
(gå nu, annars går jag)