Du ser musiken
från vattnet som öppnats
av vårfloden

en brist från oklar himmel
som returneras av de blickar
som längtar

Du hör färgerna som
förlänger bruset av ljus
och sprider avkalkade stenar
i sin framfart

en tid när allt plötsligt rörde på sig
och särade på det enda som var viktigt
trots skulder som speglades sig på ytan

Du känner doften på dina bara armar
som krystar sig genom senvinterns dödsmarsch
och håller krampaktigt tag om klarhetens vackra skugga

vi är bara en mil ifrån
och vi ser, hör och känner

men vi kan ännu inte vara riktigt säkra.