Likt rytmen av böljande vågor mot strand
bär på öden och sagor som aldrig kommer fram
rosor som aldrig bli sedda förtvinar i brist på kärlek.

Mången äro de hamnar som bara försvann
ingen vet dess namn vilka munnar de kysst
någon har skrivit på en träbit att jag var här
i den totala tystnadens atmosfär.

Vissa lämnar något andra inget alls
vad det inte för kärleks skull vi kom till
ett av tryck i bästa fall en sten.

Hedra livet med kärlek o drömmar
låt natten bli en vila en framtidstro
för att i sista vilan få ro.