Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

.Pentyl.

rodnande skärt hörs explosionen
inom mina förbrukade hjärnceller
så graciöst förlorat, ståendes på
förödmjukade benhinnor

så hjärtskärande hörs skriken
att ens hörsel uppfattar harmoni
så lurad på konfekten att föreningen
är lika osann som apokalypsens eviga
misslyckande

växelvis mellan skratt och gråt, skriks
slutligen det sista ropet på hjälp
men det dör ut av massans sorl och
förintas av propagandan som sprider
falska hopp

vi dukar under
men vi hoppas att förlikningen ska
sprida en påhittad rättvisa

men i jakten på meningen hörs
bara explosionen av de själar
som redan insett paradoxen

vi söndrar i vår jakt efter
en påhittad lycka medan
pentyldoften lägger sin slöja
över våra sinnen




Prosa av Max Poisé
Läst 204 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-04-02 18:00



Bookmark and Share


  Gisela Nordell
svart och ödesmättad som ett svärd om natten ljungande över våra huvuden
2016-04-02

  DominiQueen
Äsch, vi kör en Fenix, jättevackert men roligare med Tillit, min vän.
Luftballong. Sandsäckar släpp. Sväva fri, så skön tanke... Pang, jaja nu exploderade det igen, de gör så på den dör planeten, men vadå vi står väl över sånt min vän? Tillit vi är många som prövas nu... Krafter i omlopp...

Endast de som älskar överlever jordetrögman....

LoveBlessings från en naiv men snäll Quinna :-)
2016-04-02

  Anya VIP
Livet kan vara komplext...så tänker jag när jag läser. Tycker särskilt om den sista strofen...påhittad lycka...jaa är det inte det hela kommersialismen går ut på???
2016-04-02
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé