Hur var jag då 2004? Hur kände jag egentligen inför allt, körde bara på i ullstrumporna, den ene efter den andre. Träffade honom som jag nu brytit upp ifrån och körde fortfarande på i ullstrumporna.

Vart tog jag vägen?

Jag känner att det nu är en vändpunkt i mitt liv, att jag värderar om saker och ting, att kroppen jag har är min att ge till den jag vill OM jag vill. Känner också för att knyta an till någon så småningom och tänker att ska jag leva i celibat? Kanske det vore något för mig - istället för att ge mig till någon och sedan ha den där bittra eftersmaken i munnen...

Eftertankens kranka blekhet....

Jag får se, göra ett val när och om någon kommer i min väg.

Jag måste ha förtröstan i mig det är allt.