vreden växer
förbi träd
och syrelöst

den tar
förgör, förstör
låter alla dörrar
förbli stängda

destruerar det gröna
suger ut värmen
och producera kyla
tills dagen inte längre
vill vara dag,
någonsin igen

tre nya huvuden
som växer ut när ett
är avhugget

och förlorarens pupill
stirrar blint mot meningslöshetens
ursinniga siluett,

kampen kan bara vinnas
av de som redan funnit likgiltigheten