Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
(e-2013)


Resonans

Spill inga tårar för de ord jag saknar,
i de vatten där båtar förliser,
i den luft där kvävningen lever.

Världar välter av synvillors propaganda och formar
ljusslingor för de blinda att finna.
Har redan besprutats av fundamenttroendes saliv och
insett dess ovala sammanhang i kvadratens vilja att räta ut sina linjer.

Spill ingen kraft på den bild som svävar drömlikt
över de moln som täcker ljuset.
Vi är inte styrda av de fria viljorna,
vi är fångade av majoritetens makt av normer.

Så ljust i sitt glömda mörker att nyanser av
blytunga fotsteg på en genomdränkt sandstrand är hoppet
att finna skogsbrynets läkande atmosfär.

I det sista andetaget finns livet,
det är då bruset kan filtreras bort och väsentlighetens perspektiv
kan finna sin slutliga mening.

När jag äntligen insåg att jag levde,
var det dags att förstå döden.




Prosa av Max Poisé
Läst 302 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2016-04-05 22:47



Bookmark and Share


  Gisela Nordell
kloka rader, mycket att ta in och att kunna sortera ut oväsentligheter så viktigt, men svårt att ha perspektiv nog
" i det sista andetaget finns livet"en mening som stannar kvar i mitt medvetande
2016-04-07

  Rise Little One
Jag läser...jämför din text med verkligheten och ryser av de sista tankarna...
2016-04-06

  Ninananonia VIP
Mycket berörande...mästerligt skriven..

Tyckte särskilt om dessa meningar..


"I det sista andetaget finns livet, "

"När jag äntligen insåg att jag levde,
var det dags att förstå döden. "
2016-04-05
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé