Sveper dig om mitt lakan. Du är mig nära. Fångar mig i flykten. Landar mig. Där livet tar sig form. Jag tar mig form nu. Vänder inga stenar, samlar inga farhågor, vattnar inga ångestdrivor. Du tar mig med i en varsam färd över prärien. Vi fäller några träd för natten och det är bra så. Du fyller mig för mer än natten. Och jag är ’fulfilled’. Du säger att jag kanske kommer i din dröm. Verkligheten är så nice. Det är så jävla nice.

Du gör mig mindre sårbar i all min sårbarhet.

Mitt lakan famnar dig och nästa dag.