Jag tänker på det stora svarta
och hur toner stannar en
micromillimeter utanför mitt öra
sådär dadalalala du kan inte känna
laladutidu du är vakuumförpackad mitt i
verkligheten som inte är för dig

Jag tänker på hur du knackar på
tillräckligt länge för att bli orolig
du kryper in hos mig för att du,
du får plats här, du kan andas
hos mig och du blir det enda ljudet
som jag vågar lyssna på

Jag kan känna blodet i mina ben igen
när du viskar "hej, vill du komma ut?
Det är okej, jag har skrämt iväg
alla diskmonster och möten i garderoben,
tiden står still för din skull,
om du orkar och vill"

Jag tänker på att jag håller din hand
när jag sätter fötterna mot golvet, och
hur koppen med te som du gjort till mig
smälter bort alla mardrömmar
och hur det känns som att jag aldrig
mer kommer behöva gråta
när du sätter läpparna mot mina
darrande fingrar

Jag tänker på det här och
du är tusen år ifrån mig
men det är okej,
jag kan hålla andan