Låt mig möta min lovsång
och aldrig gräva djupare i myllan
än att där får plats för aldrig så många
förgätmigej.

Låt mig höra din hälsning
innan kuttrarna kastar loss
från avskedets sorgsna bryggor.

Då kan vi vandra hem
till hjärtslagens längtan efter vår dag
med kärlekens glädjes ljus.

Jag vet en plats där vi kan bo
i fredens starka portal med – av rosor tunga – vattenkrus.

Så lev med mig idag. Imorgon är min resa klar.
Nu börjar livet, eller hur!?!