Bortom Sjöforsen finns det stora fallet. Vid mina tinningar bultar mitt hjärta för min blixtrande syn. Och se, fallet är dött! För länge sedan bringade den de många till träldom. Nu är den stängd och glömd. Endast kärleken minns. Där ovanför – ja, bortom – finns den levande bekymmerslösheten. Vilan har inga gränser och ger klara samveten. Där bor jag. Där är jag född och närd. Var än jag befinner mig. Jag ska leva, ja leva!