stjärnskratt lockar till
barfotagång
på en tunn tunn lina
jag spänt upp
mellan min balkong
och ditt fönster

jag smyger ut
i kvällens köld
för att stämma ett möte
med dig
det är hemligt
bara vi och månen
är närvarande

som sagor slutar
börjar vår sång
men vem säger
att vår tid
kommer att sluta
som en saga

rör vid läppar
möter en kind
våt av tårar
i dunklet
din gråt är bara en
viskning

dina ord
ristas i hjärtat
ingen har låtit sin tunga
beröra mig
som du
\"du är så vacker att änglarna gråter och deras tårar släcker solens ljus\"