Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Nytt liv



jag vill inte vara flickan
med vemod i blicken
och ett halvt leende
som gömmer kunskap
om mörker
hon som bär handen
skyddande över hjärtat
så att ingen kan komma för nära

jag låter ny själ
växa över bråddjupen
och vill möta våren
med fingertopparna
regnbågar och fjärilar
kommer inte när jag kallar
men jag kan lära mig älska
störtregnet

jag vill inte vara flickan
med vemod i blicken
som alltid är ensam
jag lär mig att älska
långsamt
och se livet
när det kommer till mig
maskerat som solsken


Fri vers av embla
Läst 292 gånger
Publicerad 2006-05-03 23:13



Bookmark and Share

  Trubbel
gillar den här väldigt mycket!
"hon som bär handen
skyddande över hjärtat
så att ingen kan komma för nära"
det är så svårt det där med att släppa folk nära... du fångar verkligen känslan på ett mycket vackert sätt.
2006-09-09

  Tvillingsyster
Ja, det är vackert och starkt. "jag låter ny själ, växa över bråddjupen" fantastisk bild som jag kan känna igen mig i. Och "hon som bär handen skyddande över hjärtat så att ingen kan komma för nära" - underbart. Det är precis så det är, men bort med handen bara! Tack för dina ord!
2006-05-27

  Ord
Håller med yoyyo nedan *vinkar*
denna är mycket vackert och väl skriven !

Känns äkta , med budskapet som biter sig fast ,som starkaste intryck,
trots att format och språk är så skönt.

"jag vill inte vara flickan
med vemod i blicken
och ett halvt leende
som gömmer kunskap
om mörker"

oj vad bra du beskriver känslan... jag vill heller inte vara "vis Farbror",
jag vill leva och skratta fullt ut från hjärtat !

Glad att se ditt leende på bilden, som på intet sätt är halvt.. =)

Tack !

/ Crister
2006-05-14

  yoyyo
först vill jag
säga att dena
är grymt bra.
läst lite av dig
men ska verkligen
läsa mer wow
tack.

gillar speciellt
"hon som bär handen
skyddande över hjärtat
så att ingen kan komma för nära"

gillar !
2006-05-04
  > Nästa text
< Föregående

embla