Som orörd hud
Så stilla att sekunden tar ett andetag
så ljuvt att livet stannar upp och reviderar
kan ödsla en evighet att titta på dig
njuta av dina befriande andetag
och din underbara sömn
du läker mig,
du helar varje cell som förstördes
av tvivel
så enkel är min värld
att din orörda hud formar
det jag vill vara och faktiskt kan bli
det är ju inte svårare än så
oavsett om livet tigger och ber,
om längtan tar död på alla leenden
så är du där och fångar mig varje
gång jag faller och gungar mig till liv igen
så stilla,
så förvånants värt underbart
ser jag dig och min själ sjunger
samma visa varje gång
och jag är den lilla smulan
som gör all skillnad
och du är helheten
som förändrar.