Världskrigen härjar utanför,
avskyn hyser inga medel att
förstöra, dela och ionisera det vackra.

Slaktens konsekvens forsar med rödbrutet vatten
genom milslånga träskmarker.
Grupperingar och meningslösa medlemskap som
skapar utanförskap och girighet,
när det räcker med
en liten blick, en varm beröring och ett fantastiskt ord

sen är allt bra igen.

Vi, de naiva som tror gott
ledsagar oss själva genom ondskan
med ett litet leende som vi tror kan
spridas och fånga nådens rödsprängda öga.

Det är individens lögn som skapar sanning
och fritar de blåögda och välmenande ut
i en vilsen värld.

Vi är egentligen större än så
då alla egentligen söker samma sak,
lyfter på stenar, gräver bottenlösa gropar
och genomlider helvetet bara för att finna
lyckan under några patetiska sekunder.

Defiatismen lyser i ögats blinda punkt.

När det enda som betyder är
en liten blick, en varm beröring och ett fantastiskt ord!

Sen är allt bra igen.