Vandaler har alltid funnit städer att skövla. Vrider mig mot snarare. Allt sker så raskt. Skepp i sank. Kanonerna hålls föröver. De som famnar varandra famnar varandra. Hur öm. Hur öm får en kapten. Och där kvavet stoppar all andning. Och ändå. Tar vi vårt enda.

Mina långa fingrar sköljer över din rygg av choklad. Vad mer undrar vi. Allt mer lovar. Det stannar inte här. Du stannar. Jag reser. Och där över stadens brinnande segrar.

En bit ätbart via dina fingrar mot min mun, jag tar emot. Låter mig. Där du. I land går vi hand i hand genom strid och segern låter oss veta. Långt senare.