fånga mig inte
rädda mig inte
älska mig!

sårad i rännstenen med ett tomt
pumpande hjärta
så viljestark utan kraft glider jag mellan
dina fingrar och vårt handfasta grepp självförgörs
under tonerna av rosenblad som förmultnar

himmelen har blivit min vän
det där blåa genomskinliga och ofattbara
min resa ska förbi mars, jupiter och det förbannade pluto

hur kan en vinst bli en förlorare?
där är jag funnen mellan piedestalen och graven
mina ljud motverkar vinden och du hör om
din verklighet vill

vägen, ja, den förbannade vägen skulle ju vara så
jävla rak och självklar
där skulle du omfamna mina misstag, och tillsamans var
ett berusande ledord

låt mig flyga tyngdlöst mellan planeterna
låt mig finna min egen väg till kärleken

fånga mig inte
rädda mig inte
älska mig!

älska mig i all vilsenhet förbi mars, jupiter och den förbannade pluto

snart är jag funnen i din famn av verklighet

där kärleken kan finnas bakom idiotin och framför ett rosa skimmer av frustande fantasi

stå där med ensamhetens hånleende
stå där med drömmar som lider av sitt eget författande

förstå

låt mig flyga utan att behöva landa
mellan de stjärnor som lyser upp vår väg
medan vi låter mörkrets svärta bli självutplånande

förstå

fånga mig inte
rädda mig inte
älska mig!