Små ljusskygga moln skiljer
ljuset från den kraft att aldrig försvinna.
Letar sig fram till skuldens altare och
visar att längtan bara är ett instrument
som får oss att driva framåt.

Kom ihåg hur du önskade liv i de tankar
som ständigt vidgade drömmarna.
Det är aldrig svårare än summan av det vita ljus
som ständigt flimrar. Det går liksom inte att förinta.

Vi som ständigt kände rädslan inför mötet med främlingar
och vi som grävde djupa skyttevärn i förebyggande syfte.

Vi har sett hur illa det gick.

Små ljusskygga punkter som inte syns av meningarnas innehåll
och viskningarna som minner om obetydelsens förbannade fängelse
skrattar i ensamma korridorer.

Livet börjar när synligheten gör sig påmind
och att värdet aldrig är något
annat än en illussion
för svagsinta och en rättfärdigande för de handlingsförlamade.

Ljuset som återvänder från sin egen förintelse
leder en sargad värld mot den enda återfödelse
som återställer allt
och föder den nya världen med den enda vetskapen

att vi lever inte här för din skull

vi lever här för vår mening att förstå,
älska och känna lycka genom att tända
nya hjärtan.