ytlighetens moder
dansar samma vals
som kraftlösa ting
i bottenlösa vattenglas

minnets kraft är så stort
att slitna lakan blir av siden
och förnimmelsen av kalla regn
värmer en bruten själ så fort
du finns med i bilden

älska honom

älska henne

förlös nattens änglar och bryt upp tristessen
och kasta loss

det finns ändå alltid en udde vi kan förtöja vid
och sedan se månljuset

alla dagar räknas
även de du vill glömma

för de är ju dessa som mäter din lycka