Har sökt så förbannat
letat,
lyft på stenar och tagit
mig själv på strapatser som
aldrig varit värda ens tanken

du har ju funnits där,
hela tiden,
väntades på att jag,
just jag skulle bryta ditt ljus

men min blick stirrade åt Norr
när du fanns i Söder
mina tankar var Öster
när du färdades åt Väster

vi är kompassens förbannade paradox,
trots att vi är menade under månljuset

tror att det finns en sanning i vårt sökande
som kommer nå sin enda förklaring
medan solen förkastar sin mening och
gravitationen förklaras ogiltig

vi är så älskade i vår frånvaro
att det kommer skrivas miljontals ord
som aldrig kan förklara det lidande
att inte kunna få dela den lilla tid som
kunde ha ändrat allt

vi är omöjligheten
men vi är också drömmen
som ger allt annat i vårt liv

en mening.