Ibland känns det som om jag
har förstått allting i världen.
Allt från den lilla flugan på grässtråt,
till vinden som ruskar löven
och ringarna på vattnet,
till människans sanna natur och vilja
och hur allting hör ihop.
Ibland kan jag bara nicka åt
min insikt i starkt
samförstånd med mig själv
och frysa min blick i horisonten.
Ibland känns det som om jag
funnit mönstret, genomskådat hela
världen och förstått allt,
tills känslan obemärkt flyr sin kos.