Jag tror på dig, för jag bland ytplaneter
har väntat nån, med rymd precis som Du,
jag tror på dig, då indigokometer
har känts som förr, i kollisionen nu.

Jag tror på dig, då dina egenheter
förtrollat har, med underströmsmagi,
jag tror på dig, för jag i många meter
har letat Den, av milsvid utopi.

Jag tror på oss, fast tvekan dig betvingar
till avståndet, där ej ett hjärtslag tror,
jag tror på oss, fast övertron oss bringar
så långtifrån, dit bara bandet bor.

Jag tror på oss, om också jag förringat
mig själv ibland, i din förvirringsdans,
jag tror på oss, för att vårt skratt har klingat
i skiljetid, där inga chanser fanns.

Jag tror på oss, när nätter färdas sakta
från blåbäddsbloss, i gårdagens ridå,
jag tror på oss, fast att jag borde akta
mig för ditt bål, i dina ögon blå.

Jag tror på oss, för att du mig förlåter
för mina fel, när jag blev ledsamt låg,
jag tror på oss, fast vänskap vänder åter
till främlingskap, likt aldrig vi oss såg.


Jag tror på oss, för att vi kunde tala
i timmar kring, om allt och ingenting,
jag tror på tron, för att du kunde skala
mitt skal från mig, och jag ditt skal från dig.