jag har snöat in så länge nu
det går aldrig över

var fri en stund
trodde jag
tills jag såg dig
med någon annan

faller tillbaka till bitterheten
över obesvarade sms
(jag vet att jag stör
men jag kan inte sluta)

vill jag ha svar
eller vill jag bara
att ingen annan ska ta
det som kunde varit mitt

och jag kan inte låta bli att undra
- vad skulle jane austen säga?