Då kärleken frågade
dog du
så rundad av verkligheten
finurligt fångad av
ett glasansiktes frågande tillvaro

då kärleken frågade
begravdes du
in i en värld av fruktad timiditet
och du svor ditt namn in i helvetet

rengjord under vattenfallets sköljande brus ser du kärleken blott på avstånd

så när kärleken frågade
försvann du
in i en värld av floskler och
du försurnade i brunnen av intet

längtan var en dygd
en sur oas av brända ådror

det skulle kunna vara så enkelt
så ljust och befriande

men när kärleken frågade
försvann du från ljuset.