Jag har en vän som säger allt.

Det börjar med små ord som rullar fram som elaka åskmoln du bara vill schasa bort. Sedan kommer de irriterande farsotsinsupna okvädningsorden som bara ligger så härligt i munnen. Efter ett tag kaskader av infall, så glada och pillemariska att jag måste gripa efter andan. Så till sist ändas symfonin av ett vettlöst utfall där ingen kan ligga lågt utan allt bara flyger runt.

När min vän har gått så tar jag och lägger mig på min säng och suckar. Vem behöver media och omvärld när man har en vän som förmedlar precis allting. En vän som säger allt.