Hon ägde ingenting

bara kläderna hon bar

torftiga, slitna, smutsigt eländiga

en tunn blå jacka, alldeles för stor

för den späda lilla kroppen,

hittad  i soprummets mörka gömmor

skorna var betalning

för något hon inte

ville minnas 

att hon tvingats göra

Ingen visste vad hon hette

eller vem hon var

ändå var det aldrig någon

som ställde frågan,

eller ens ägnade en enda tanke

åt att hon fanns

"För varför bry sig om, en grå liten fågel

illa vingklippt och bespottad?"

Hennes liv var hårt

hårdare än de flestas

och utsattheten, svagheten

var synligt stämplad

i hennes panna

"en grå liten fågel,

en gång fallen ur sitt trygga bo"

Magen hennes, var aldrig mätt

bara ovanligt skrikig och besvärlig

inte alls van vid dukade bord 

somnade därför alltför ofta hungrig

alltid någonstans, där ingen annan 

kunde tänka sig att vila

Hon var en människa

av kött och blod, såsom du och jag

men aldrig någonsin 

fick hennes kropp och själ

smaka kärlek 

nej, inte ens ett uns

av vanlig, enkel vänlighet

Ty hela livet

var en ständig kamp

som hon förlorade varje dag

ändå bad hennes hjärta

bara om att få lite värme

i en otrygg värld 

där så mycket runt omkring

föll sönder av kyla

sprungen ur människans okunnighet,

hat och stora brist på 

medmänsklighet