Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sonett - Jag hörde vinden säga tyst förlåt

Jag hörde vinden säga tyst förlåt
men molnet hade redan blåst helt kallt
högt upp i rymden långt från mark och allt,
försvann, och kvar var bara all min gråt

Två ögon bländade av vårens ståt
de fylldes likt en källa tusenfalt
De saknar molnets mjuka grå gestalt
ty endast tårar vattnar jorden våt

Men moln i vakuum utan fläkt och ila
det längtar vindens fart från vår och höst
Vill åter regn mot mark välsignat strila

Och se, min molnstod dalar ner till tröst
den är tillbaka, skänker ro och vila
Nu värmer hjärtat åter i mitt bröst




Bunden vers (Sonett) av Syrran77 VIP
Läst 792 gånger och applåderad av 25 personer
Utvald text
Publicerad 2016-08-28 08:58



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Vacker och Thatcher på sorg. Jättefin dikt på helhet.
2020-09-28

  Whero
Wow! Fin rytm.
2018-09-22

  Nanna X VIP
Fin sonett!
2017-09-07

  Gunhild Hernström
Mycket fin- och känslosam -
känns vemodig
2017-05-12

    ej medlem längre
så vackert och grattis till utvald text
2017-04-17

  Feminaz
Vacker, en text med djup och vishet.
2016-10-09

  aol VIP
Så vackert skaldat
2016-10-06

  Linda CH
Vackert!
2016-10-04

    ej medlem längre
Grattis till utvald text!
2016-10-03

    ej medlem längre
Mycket fint skriven sonett!
2016-08-28
  > Nästa text
< Föregående

Syrran77
Syrran77 VIP