vi har satt oss vid avgrunden, två steg ifrån varandra
jag ser andra människor röra sig där nere


du är vacker, skuggor från snabba vilddjur
tar skydd och djupnar bort i strumpbyxvecken


jorden är inte torr. väntan: där
kärlek spränger väg med sina rotbågar


bär inte torkan, stöter den ifrån sig
knyter in ljusa närmande steg


mellan andetagen
blir din lukt alltmer ett klipperskepp med tebalar


nyfikenhet, kontroll. kontroll. nyfikenhet -
ljuset slår om, vi skyndar över; regn på de vita strecken


djuren hukande vid vattenhålet
kropparna sträcks ut. nuddar, utmanar gränsen


vi stänker fotogen & varandras blod omkring oss     inuti oss
fumlar med tändstickorna


orden & tystnaden ska rädda mig nu
fingertopparna blöder genom huden


dina ögon som växer mot mig     ljusfenomenen
vidderna     kartlaven     Horebs klippa formas till solen


fuktstoder över spelbrädet, tid som sprider sig
du skulpterar dig ur ångpelaren


dina läppar     stiger på hårda vingslag
uppfinner språket, ger bort det, skapar ett annat


explosionen i maskinrummet, tillrande metaller
din smak virvlar i luften


din hand från mitt hår
till min hand, lägger försiktigt dit Betelgeuse


det har sluppit ut i blodströmmen
att du når ända dit, växlar, förgrenas oändligt -